Multipel Skleros

För dig som lever med MS

Biogen
Biogen




Om cookies

Den här webbplatsen har för avsikt att använda cookies för att förbättra webbplatsen och din upplevelse. Genom att fortsätta att surfa på webbplatsen godkänner och accepterar du vår användning av cookies. Om du behöver ytterligare information och/eller inte vill ha cookies placerade när du använder webbplatsen, besök vår integritetspolicy.

ALL-SWE-0489(1)


Dela på Facebook Skriv ut

Hanna Lind - Leva med MS

 

Efter sex år med diagnosen MS strålar det av positiv energi kring Hanna Lind, nyss fyllda 35. Hon vill inte på något vis förringa allvaret i sjukdomen som begränsar henne ibland men hon har insett att det även finns fördelar.

—     Jag har bland annat lärt mig att ta det lugnt i tid. Mitt liv är klart mindre stressigt idag.

 

Det är en lång, blond, solbränd, glittrande glad och mycket vältränad ung kvinna som kommer till mötet på ett populärt café i södra Stockholm.

—     Jag mer eller mindre flydde från Jönköping till Stockholm när jag var 21, säger hon glatt och berättar att hon har bott i Mjölby, Örebro, Sävsjö och Jönköping.

—     Min kompis och jag hade inga klara framtidsplaner alls när vi kom hit, vi ville bara bort från Jönköping till varje pris.

I Jönköping arbetade Hanna som styckare på charkavdelningen i en livsmedelsbutik.

—     Kanske lite märkligt jobb med tanke på att jag var vegetarian då men det var faktiskt ett lärorikt och ganska kul hantverk. Det ledde också till mitt första jobb i Stockholm, på ICA .

Ganska snart efter ankomsten till den efterlängtade huvudstaden träffade hon sin pojkvän, som numera är make.

Under drygt fyra år arbetade hon på Bastuspecialisten och 2011 fick hon jobb som administratör på kvinno- och barnhälsomottagningen Mama Mia där hon fortfarande arbetar kvar.

—     Jag stortrivs där och är så tacksam över att det var just där jag jobbade när jag blev sjuk. Jag fick ett fantastiskt stöd av alla härliga barnmorskor.

Hannas sjukdomshistoria började i januari 2012.

—Jag kände att jag blev alltmer trött i ögonen efter en arbetsdag framför datorn och funderade på om jag möjligen behövde skaffa terminalglasögon. Optikern upptäckte att jag såg dåligt på höger öga och skrev en remiss till en ögonklinik. Jag trodde att det bara handlade om att få ett par bra glasögon men testerna visade att jag hade en synnervsinflammation. Först kopplade jag ihop det med att jag haft många öroninflammationer som barn och tänkte att jag väl bara kunde få lite antibiotika för få bukt även med den här inflammationen. Jag var inte direkt orolig eftersom jag inte kände mig det minsta sjuk. Jag hade inga som helst symptom. Inga domningar, känselbortfall eller balansproblem. Jag upplevde mig som helt frisk.

Men när hon började googla på synnervsinflammation kom ett ord upp hela tiden.

—     Det stod MS MS MS överallt men det skrämde mig inte nämnvärt just då. Jag gjorde en magnetröntgen och fokuserade sedan på att jag skulle ordna med min förestående födelsedagsfest.

 

Klumpigt besked av doktorn

Men när läkaren ringde någon vecka senare och förklarade att de hade hittat plack i hennes hjärna och att allt tydde på att hon hade MS vacklade hela hennes tillvaro till.

—     Jag började hyperventilera och kunde inte ta in hans information alls, kanske hade jag förträngt det som kom upp när jag googlade. För mig var MS förknippat med något riktigt dåligt, jag såg framför mig hur jag skulle sitta i rullstol resten av livet, berättar hon och tillägger att hon fortfarande tycker att den här läkaren agerade mycket klumpigt.

Hanna fick mycket tröst och stöd av sina arbetskamrater och sin morbror som är läkare.

—     Redan dagen efter diagnosen blev jag väldigt rationell och tänkte att allt ju kunde ha varit mycket värre. Jag minns att jag faktiskt till och med kände mig ganska glad.

—     Efter ett tag hade jag turen att träffa en bra och omtänksam läkare. Jag har också själv hittat en terapeut som är till stor hjälp. Det psykologiska omhändertagandet i vården fungerar nämligen inte alltid så bra. Ofta saknas en helhetssyn på patienten, man fokuserar oftast bara på den medicinska behandlingen och glömmer bort det psykiska.

Tränar så mycket hon hinner

Hanna är idag relativt symptomfri men har ofta yrsel, balansproblem och domningar i fötterna. Hon blir lätt trött och är mycket känslig för intryck.

—     Jag har ett 20-tal plack i hjärnan och min kognitiva förmåga är lite nedsatt. Och den här varma sommaren förvärrade mina symptom ytterligare. Men jag håller igång kroppen hela tiden, jag går mycket och tränar så ofta jag hinner. Jag har lärt mig att hantera och leva med min sjukdom.

Hon arbetar numera halvtid och är tacksam över att sjukdomen har lärt henne var gränserna för hennes krafter går.

—     Det är en av flera positiva saker med min diagnos. Idag vet jag precis när jag ska ta det lugnt. Jag kör inte över mig själv längre utan ser till att pausa i tid när hjärnan börjar bli trött. Detta har lett till en klart mindre stressig tillvaro. Man blir verkligen  bättre kompis med sig själv om man lyssnar på kroppens signaler.

 

Svårt att förstå fatigue

Hon tycker att det ibland kan vara ett problem att få förståelse från sin omgivning.

—     Detta är ju en sjukdom som inte syns utanpå. När jag drabbas av så kallad fatigue, den särskilda trötthet som inte går att vila bort, är det svårt att få folk att förstå vad som händer. Min man, som är lite hypokondrisk, hade också problem med min sjukdom i början. Han blev först väldigt rädd men det har gått över för länge sedan.

—     Trots sjukdomen lever vi ungefär som tidigare. Vi älskar att resa och vandra men undviker numera korta resor. Jag behöver lite mer tid än en helg för att undvika stress. Jag tycker inte heller om att vistas i stökiga, högljudda miljöer.



Spännande med andras berättelser

Hanna som vet att okunskap både föder och göder rädsla berättar om ett avgörande möte med andra MS-patienter för två år sedan.

—     Jag hade aldrig träffat någon annan med MS förut och satt nu helt fascinerad och lyssnade på människors berättelser. Det var så spännande och inspirerande att jag där och då bestämde mig för att starta en podd för att sprida den här möjligheten till erfarenhets- och informationsutbyte till andra. Syftet är att förmedla en hoppfull, positiv och normaliserad bild av denna sjukdom som ibland är lite skambelagd, förklarar Hanna som har märkt att många blir rädda när hon berättar att hon har MS.

Hela hon är dock ett levande bevis för att det inte finns någon som helst anledning till rädsla eller skam.

—     Jag stöter ibland på andra MS-sjuka som gnäller och är lite bittra men det är inte alls min strategi. Min åsikt är att man får se till får göra det bästa av situationen.

—     Och som jag nämnde tidigare finns det faktiskt flera fördelar med att leva med en kronisk sjukdom: Man får en ödmjukhet inför livet och tar helt enkelt ingenting för givet längre, säger denna kloka unga kvinna och studsar med pigga steg iväg till ett annat möte.

 

Text: Evelyn Pesikan
Foto: Sam Brandhild

 

ALL-SWE-0511f(5)

Senast uppdaterad: 2018-09-28