Multipel Skleros

För dig som lever med MS

Biogen
Biogen




Om cookies

Den här webbplatsen har för avsikt att använda cookies för att förbättra webbplatsen och din upplevelse. Genom att fortsätta att surfa på webbplatsen godkänner och accepterar du vår användning av cookies. Om du behöver ytterligare information och/eller inte vill ha cookies placerade när du använder webbplatsen, besök vår integritetspolicy.

ALL-SWE-0489(1)


Dela på Facebook Skriv ut

”Ridning är den bästa sjukgymnastiken vid MS”

 

37 år med MS, ständig värk från en tidigare ryggskada och migrän. För Lena Fryxell har envisheten varit en stor hjälp. Men det är ridningen och hästarna som får henne att känna sig som 18 år och inte som sina verkliga 63.

Några signaler går fram innan Lena Fryxell svarar. Rösten är pigg och tonen är positiv. Jag ska senare få veta att en aktivitet om dagen är vad hennes energi räcker till. Det här samtalet kommer alltså bli dagens aktivitet.

Vi börjar med att gå tillbaka i tiden till år 1983 då Lena var 25 år och precis hade fött sitt andra barn. Hon får en synnervsinflammation som leder till diagnosen multipel skleros, MS. Sedan kommer skoven återkommande genom åren. Först med droppfoten ”släphasen” och cirka tio år senare med talsvårigheter och därefter, 1996 förlamning i ena sidan som medför att Lena får sitta i rullstol.

Under en kort period i mitten av nittiotalet tag Lena läkemedel mot sin MS, men sedan dess har hon inte tagit någon behandling.

 

Framåtsträvan och envishet

Riktningen har alltid varit framåt för Lena som idag är 63 år. En tidigare ryggskada, återkommande migrän och ovanpå det en MS-diagnos har inte hindrat henne från att göra det hon har velat.

På frågan om hon förändrats av sin sjukdom svarar hon utan tvekan:

– Nej, inte ett dugg. Man har bara ett liv och får göra det bästa av allt. Jag har inte låtit mig hindras av MS.

Så när hon blev halvsides förlamad i samband med ett skov, gick hon hos en specialsjukgymnast och var noga med att göra sina övningar. Snart kunde hon gå med kryckor som fick följa med ut på skogspromenaderna och hela tiden fortsatte hon att jobba.

– Jag har alltid varit fysiskt aktiv och jag pluggade på halvfart i fyra år och tog en magister, berättar Lena.
Jag anar en envishet bakom den pigga rösten och en vilja av stål. Lena medger att hon är envis, det var hon redan som barn, och är något som definitivt varit en tillgång.


 

Förtidspension, depression och hund

År 2002 drabbades hon av ännu ett kraftigt skov. Det ledde åter till förlamning av vänster sida och den här gången var det omöjligt att fortsätta arbeta. Lena gick i förtidspension. Då var hon 46 år.Till en början arbetade Lena som läkarsekreterare och efter magisterexamen tillträdde hon en chefstjänst som klinikassistent på heltid.

Från att ha värderat arbetet högt och att ha arbetat sig genom alla skov och på heltid dessutom, blir nu pensionen en stor förändring. I samband med insjuknandet och pensioneringen går Lena in i en depression. Medicinering sätts in, en medicin hon behöver ta under 15 års tid. Depressionen följs av enorma koncentrationssvårigheter och stresskänslighet. Hon kan inte läsa, räkna eller skriva. Hon får lära om saker som hon tidigare kunnat klara av att göra i sömnen. Som att sätta på tvättmaskinen. Hon menar själv att problemen kom till följd av den hjärnskada hon har på grund av sin MS och att hon var i ett bedrövligt skick.

Nu föreslår hennes syster att Lena ska skaffa hund och snart flyttar rottweilerhanen Vito in i familjen, en 55 kilos bjässe som behöver mycket motion. Efter honom kommer tiken Vilma som idag är 7 år.

Livet med hund har medfört nya rutiner och Lena börjar sina dagar klockan 07.00 med en timmes promenad med hunden, innan hon äter sin frukost. Varje dag gör hon sjukgymnastik och yoga för att få bukt med stelheten. Hon menar att det är viktigt att hålla sig i så bra trim som möjligt genom motion och rörelse.

Jag frågar vad träningen betytt för henne och det blir tyst några sekunder, sedan svarar hon fundersamt:
– Jag tror faktiskt inte att jag hade levt idag om jag inte hade tränat.

 

Ridningen och alla dess fördelar

Ett par år senare kommer systern åter med råd. Hon föreslår att Lena skulle ta upp ridningen igen. Lena tvekar inte, hon hade ju haft häst i sin ungdom.

När Lena börjar rida är hon svag i vänster sida och helt sned i kroppen. Hon får ha ena stigbygeln mycket högre upp än den andra och hästen får kompensera att hon sitter snett.

– Det var krävande i början men jag hade en fantastisk instruktör som jobbade med centrerad ridning*, berättar Lena. 

Genom ridningen tränar hon balans och huvud. Det är bra bålträning och hon måste vara helt fokuserad. Alla delar av kroppen påverkas genom att hela skelettet är i rörelse, förklarar hon. Fördelarna verkar oändliga och Lenas röst sprudlar när hon pratar om ridningen och den glädje och livskvalitet som den och hästarna ger.

–        Samspelet man får med hästarna, det finns inget härligare!

Hon beskriver känslan av att komma in i stallet med doften och ljudet av tjugo hästar som står och tuggar.

 

Ridning ger följande vinster vid MS – enligt Lena:

En aktivitet som ger energi

Ger/förbättrar/ökar:
Kroppskännedom
Normal muskelspänning
Medveten närvaro
Avslappning
Rörelseglädje
Livskvalitet
Kommunikationsförmåga
Social kontakt
Självkänsla
Fokus
Koncentrationsförmåga
Minskar smärta

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Många av de dagliga aktiviteterna tar av Lenas energi, som att bli intervjuad i telefon. Men ridningen ger energi, den fyller på och får henne att känna sig pigg. Och Lena berättar att ingen sjukgymnastik i världen kan ge den känslan som hon har när hon sitter av. Till och med den ständiga värken i ryggen lindras av ridningen.

– Jag känner mig som 18 år när jag stiger av hästryggen.

 

Hon har fortfarande en stigbygel som är kortare än den andra. Men hon är inte sned längre.

Hon har byggt upp styrka och balans, även om det har tagit flera år. Och trots att hon fortfarande har lite svaghet i vänster sida, är svag i fingrarna, har krypningar i ben och armar på kvällarna, ständig värk i ryggen och migrän, svarar Lena ändå, utan att tveka, när jag frågar hur hon mår:

–        Bra, jättebra!

 

Handikappanpassad ridskola

Lena har engagerat sig i sitt stall och sitter med i styrelsen i Hallsbergs ridklubb som sekreterare (till en början med visst stöd eftersom hon har haft svårt att skriva). Hon skickade själv in en ansökan till Allmänna arvsfonden och fick projektpengar till ett nytt handikappanpassat ridhus. Det krävdes flera möten och tappra försök innan även kommunen till sist gick med på att gå in ekonomiskt och stödja satsningen på ridskolan.

Lena är projektledare för det nya ridhuset och här ska personer med funktionshinder kunna rida. Hon berättar att de kommer ha ramp, handikapptoaletter, kafeteria, läktare, plats för övernattning och konferensrum. Mellan alla de här platserna ska man kunna förflytta sig med rullstol.

Lena menar att man kan rida med vilket funktionshinder som helst. Hon har sett alla varianter och berättar att sitta på hästryggen ger samma känsla som att gå själv. För någon som sitter i rullstol, kan detta vara helt magiskt. Med en ramp tar man sig upp på hästryggen och kan i princip ligga där, om det är så.

Många ridskolor erbjuder ridning för funktionshindrade.

För att kunna erbjuda handikappridning på en ridskola behövs utbildad personal (Ridsportförbundets ledarutbildning Funktionsnedsättning & Delaktighet) samt lugna, stabila och tåliga hästar som inte är lättskrämda. 

 

* Centrerad ridning handlar om att bli ”ett med hästen”, genom rätt tyngdpunkt i sadeln, andning och kroppskontroll samt att ha en klar tanke. Metoden grundades av Sally Swift som även skrivit flera böcker om metoden.

 

Text: Louise Candert

Foton: Privat

 

 

Biogen-03530

Senast uppdaterad: 2019-04-03