Om cookies

Den här webbplatsen har för avsikt att använda cookies för att förbättra webbplatsen och din upplevelse. Genom att fortsätta att surfa på webbplatsen godkänner och accepterar du vår användning av cookies. Om du behöver ytterligare information och/eller inte vill ha cookies placerade när du använder webbplatsen, besök vår integritetspolicy.

ALL-SWE-0489(1)


Dela på Facebook Skriv ut

Sjukdomen har stärkt vår kärlek


När fembarnsmamman Gunilla Gerdemark i byn Tolfta i Uppland fick diagnosen progressiv MS för snart 30 år sedan förändrades livet gradvis för hela familjen.

Gunillas make Mats fick axla ett större ansvar för hemmet men parrelationen har stärkts av sjukdomen. Här berättar Mats om sina tankar om Gunillas sjukdom och hur familjen och deras relation har påverkats.

Läs även artikeln där Mats och Gunillas dotter, 38-åriga Erika berättar om uppväxten och hur familjen påverkats av Gunillas sjukdom>> 

Fembarnspappan Mats Gerdemark, 75 år, är en pensionerad egenföretagare inom mattläggning.

- Tre år efter att min fru Gunilla börjat få symptom, hon blev sämre och sämre i benen, fick hon sin MS-diagnos i Uppsala. Vi visste ju inte så mycket om sjukdomen, bara att den var kronisk. När hon hade fått diagnosen tog vi med alla barnen ut på middag och där berättade hon själv för dem att hon hade en neurologisk sjukdom men att den inte var livshotande.

- Vården och bemötandet inom sjukvården har alltid varit bra. Under många år fick hon rehabilitering två gånger om året på avdelning 170 på Akademiska. Idag erbjuds bara dagvård och vattengympa två gånger i veckan.

- Med fem barn hemma, födda mellan 1973 och 1989, och ett eget företag att sköta, fick hela familjen hjälpa till att sköta alla sysslor hemma som Gunilla inte längre kunde utföra, till exempel städning. Jag växte in i min nya roll så sakteliga och barnen var jätteduktiga.

- Gunilla håller dock fortfarande i det mesta hemma, hennes händer och armar fungerar ju bra.

- Jag vet att förloppet vid progressiv MS är långsamt och hennes tillstånd har ju bara gradvis försämrats under de här 30 åren. Tyvärr har hon haft svår värk hela tiden, det finns inget som biter på den. Och att bara stå bredvid och se hur någon man älskar lider har varit- och är- det svåraste av allt.

- Det har inte varit aktuellt för mig att få något särskilt stöd som anhörig, har aldrig blivit erbjuden eller känt behov av det. Kanske får de som blir sjuka idag lite bättre hjälp, det vet jag ingenting om.

- Mitt råd till andra i samma situation är att hålla ihop och försöka stötta sin partner så mycket man bara kan. Vår relation har inte tagit någon skada av Gunillas sjukdom. Det är snarare tvärtom- kärleken mellan oss har stärkts för varje år.

Text: Evelyn Pesikan
Foto: Erika Gerdemark

Biogen-28294

Senast uppdaterad: 2020-09-02